Nu har tävlingsäsongen startat och alla helger man springer mellan framridning, cafèt och ridbanan. Lastar av och på hästar och skrattar och har kul. Men mitt i allt detta, så finns det något. Som faktiskt försegår väldigt mycket i ridningen, skitsnack.

Alla som inte riktigt är ''insatt'' i ridsporten, tror nog att det är en sport där alla är snälla, trevliga och glada.
Visst, det är väldigt många som är så också. Det finns många härliga och underbara människor i ridsporten. Nu ska jag verkligen inte dra alla över en kam.

Men har ni tänkt på vad som försegår bakom dom dära skratten ? Folk som sitter och snackar skit om ekipage som rider ute på hoppbanan, hästen är ful, ryttare har dålig sits, ekipaget kommer aldrig nå nån stans, dom har inte koll på sin häst. Ja, listan kan göras lång, av allt det skitsnacket som går runt.

Varför är det egentligen så ? Att det ska snackas så himla mycket skit. Visst, det liknar ju det vanliga livet.
Men i ridning, där ska man aldrig misslyckas, och har man det minsta lilla felet ska man aldrig åka på en tävling. För då är det enda man duger till lite ridning i paddocken.
Har ni tänkt på hur mycket man säger varandra, genom blickarna och viskningarna när man rider. I alla fall jag, blir väldigt nervös, undrar vad dom nu snackar om. Och funderar vad jag gör för fel.
Egentligen, beror  det nog mer avundsjuka och rädd för att misslyckas och för dåligt självförtronde i dessa lägen.

Men varför vågar ingen säga stopp ? Ställa sig och säga att dom ska sluta.
Beror det på feghet, eller bara på att man inte bryr sig. Eller ?