Suttit och läst en massa hästbloggar och är bara så himla pepp på att rida, blogga och allting just nu. Att läsa om folks framgångar och hur dom kämpar får mig verkligen att vilja fortsätta med det jag gör trots att jag tycker det är skittråkigt att rida just nu.

Och dessutom, vi är så nära nu, så jävla nära att lyckas med allt, så varför ge upp? Och dessutom är jag så jäkla lycklig med Emmie, när man kommer till stalllet står hon och gnäggar längst fram och skrapar hoven i backen tills man kommer, hon vägrar vända hemmåt i skogen för det är där hon vill vara, i stallet är hon som en liten bäbis och ska vara med mig vart jag än går.

 

Varför ska jag ge upp? Spelar ingen roll om alla ridpass går skit, för vi har ett band tillsammans och jag klarar allt vid din sida. Nu kör vi, fyfan, NU kör vi.