Nu tänker jag skriva ut detta, öppet för er läsare. Mådde sjukt dåligt på fredagen, fredagen den trettonde. Även på måndag.

 

På fredagen, fick jag reda på att min morfar har blivit sjuk igen. Det är andra gången med samma sjukdom. Jag mådde så himla dåligt då, då min morfar är bland den bästa jag vet. Vi förstår varandra och han kan komma och krama mig och säga att jag ska komma hem till dom, och säger alltid till min mamma att han tycker det är jätte mysigt när jag kommer innan stallet. Och när han berättade det för mamma förstog jag, jag förstog. Så jag gick ut och satt mig på bron helt ensam. Förstörd.

 

Men i söndags så kom han till mig och sa, att jag inte skulle oroa mig och att han skulle bli bra. För att vi skulle kämpa tillsammans. Jag bara släppte allt. Kramade honom och sedan var det bra.

Tro nu inte att jag inte mår dåligt längre, det gör jag. Men vi klarar detta. ♥♥